psykotiska funderingar :)
Hitta en text på Natacha pereys blogg.
Tänk! ;-)
Jorden har enligt den allmänna uppfattningen funnits i ca 4.54 miljader år. Låt oss försöka få en uppfattning om hur lång tid det är:
Det är 17 år sen jag föddes. Det är 70 år sen andra världskriget. 250 år sen franska revolutionen. 1000 år sen korstågen. Jag kommer aldrig förstå hur folk levde under korstågen, men jag kanske kan gissa mig till någon slags uppfattning. Om jag läser på lite kanske jag kan kartlägga 10 000 år av jordens historia. 20 000 år är en enorm siffra som är helt omöjlig för mig att föreställa mig. Tänk er då 4 540 000 000 år (jag är knappt säker på antalet nollor). Och då pratar vi bara om jorden, om rymden är oändlig med oändligt många planeter och galaxer, så kan jag inte lova, men jag kan anta starkt att det finns och har funnits liv på andra planeter.
När jag dör kommer mina barn att minnas mig. Om jag har tur kanske mina barnbarn minnas mig. Men efter det så kommer nog inte så många ens veta att jag funnits. Vilket leder oss till min slutsats; våra liv är som en fjärt i rymden.
Med det sagt vill jag påstå att vi alla är obetydelselösa varelser. Och såvitt jag vet så ska vi alla möta samma öde, ingen kan undgå döden. Så då kommer vi till den riktiga frågan; VARFÖR I HELVETE BRY SIG, om idiotiska konstruktioner om vad man bör eller inte bör göra, eller hur man ska bete sig osv. Det är viktigt att respektera andra, men med dem premisserna ska man fan leva den här korta sekunden precis som man vill, vi kan inte göra annat än att försöka ha kul och följa våra drömmar. Jag vill inte spendera mina 2 andetag på att försöka anpassa mig till nån social konstruktion.
