kkija

Kärlek gör ont, psykisk och fyskisk. Men kärlek är den absolut bästa som finns. 
Utan kärlek, skulle ingen kunna leva. Kärlek från sin familj, sina vänner och kärlek från sin älskade!
Den går inte och beskriva. Den går som en bergodal bana en tid, men med alla motgångar man går
igenom och klarar blir man starkare. Det gäller bara och stanna upp, lära sig av problemen. 
Inte hacka upp sig på samma betende, för då står man kvar. På samma ruta. Kommer inte vidare, växer inte som par, går inte framåt. Inga framsteg, ingen framtid.

Jag kan säga helhjärtat att jag aldrig skulle kunna lämna min man. Det är han jag ska vara med. 
Men, ser jag inte en förbättring kommer jag inte ha samma närvaro med honom. 
Jag kommer inte ge något om jag inte får något.
Man lämnar det sakta. Men jag kommer aldrig lämna för gott! För han är min. 
Och jag vet innerst inne är han den gamla gosiga pojken <3 
Det här är bara en period vi ska klara av, som vi ska växa av.
Har man gått i 11 månader och samla på sig saker och inte öppna sig, pratat ut. 
Så blir det en klump, som sprängs. Det har det gjort. 
Nu lär vi oss, vi lärde oss inte första inte andra, inte tredije. Men nu. 
Denna gång. Vi såg misslyckandet av och bete oss såhär mot varandra, han rättar mina fel. 
Jag rättar hans. Han är min pusselbit. Jag går inte rakt utan honom. Han hjälper mig och vara 
stolt, han hjälper mig och le, han hjälper mig och älska. 

Nog om det. 
Valborg va helt okej. Knasiga stunder. Men allt som allt, spenderades den med mina favoriter. 
Så ska inte klaga! Lite tårar & blod för dom man älskar ;-) 
Nu ska jag hoppa in i duschen, inte fräsch... Haha! Så hoppas ni har haft en grym valborg!
Pussss